Ensam är stark

Har slitit med allt och inget! Gick upp lite senare än planerat och fick mig en liten sovmorgon. Intog frukosten framför en frukostsoffa på TV:n. Vil inte säga vilken kanal för dom håller inte vad dom lovar. Har märkt att jag kollar mindre och mindre på TV:n. Har man över 50 dagar i tält på Everest utan TV och fått tid att tänka, läsa och göra annat istället för TV så kan jag säga att TV och annan lyx klarar jag mig utan. Det var inget nytt för mig att vara utan TV men ändå. Dock så märker man att folk älskar TV mer än sin familj eller sambo. Inte i alla fall men ovanligt ofta är det så! TV:n förenar folk och får även folk att skiljas. Tråkigt men sant! Att leva är nog få förunnat i västvärlden! Jag menar att folk vill och säger ofta att jag skulle/kan göra detta bättre eller minst lika bra, men gör inte ett skit! Bara “softar” för att det är coolt! Hur länge ska man behöva softa innan något spännde händer i livet?

Allt jag hittar på eller utvecklar till ett projekt är jag oftast ensam till. Det är ofta när jag närmar mig målet konkret med flygbiljetter som andra vill haka på och tycker att det är kul och spännade. Men det är ofta mycket hårt arbete inför varje “första gång” då allt är nytt och man måste göra en djup och bra förundersökning innan man går igång. Andra och tredje gången är man “hemma” redan på ritbordet, då man har erfarenhet.

Idag har jag tillbringat min tid på “kontoret” som först bara var ett förråd. Kände inget personligt för lokalen utan tyckte bara att det var jobbigt. Nya rutiner jag inte hade plats för samt nya utgifter som inte heller passade min plånbok. Mot min vilja körde jag dit prylar varje vecka och rensade hemma samtidigt till min frus glädje. Det var en slags dödstädning samtidigt slog det mig då frugan frågade hur lokalen skulle hanteras om jag dog på Everest. Inga roliga frågetecken att räta ut när man är på topp och är odödlig. Men just den typen av frågetecken måste lösas innan man far iväg till Everest, man måste förlika sig med att ordna med sin begravning och vem ska ska ärva vad, vem som ska vara först in min lokal och röja om jag nu skulle dött på Everest. Hur som helst! Lokalen var lagom sunkig med raggarpäls på golvet och en mycket sunkig dörr som fladdrade när jag nös i lokalen. Efterhand så vande jag mig vid lokalen och skaffade hyllor och så småning om la jag nytt golv och fick ny dörr. På något sätt växte jag in i lokalen mer och mer! Det blev nytt golv, nya kompisar, nya sponsorer inför Everest med mera. Köpte möbler från ett inkassobolag som bytte lokaler och har nyss fått Internet att funka. Nu har jag nästan allt på kontoret av mina äventyrsgrejer samt fotoutrustning och datorer med mera. Idag var jag där och skulle montera min grymma panoramabild över Himalaya men hade sågat fel på ramen runt bilden. Som jag nu får fixa i morgon istället. Hur som helst så trivs jag något grymt bra i lokalen och hoppas kunna ha trevliga äventyrsmöten där och att få snurr på företagandet efter semestern. Simma lungt! /Pierre

Advertisements

Kommentera