det som försvinner i snö…

När jag vaknade idag och tog min första prommis med Tyson (hunden) klockan 06:30 blev jag förvånad över hur fort snöhögarna försvinner.

Min gigantiska snöhög på trädäcket på husets framsida är strax helt borta.


Nu har ett par av hantlarna kommit fram ur snön och även mina VAN däck. Dom liksom viskar till mig att det är dags att utöka träningsdosen med ett och annat. Det är så sant som det sagt!

Jag längtar att få ge mig ut på cykelturer och få dra däcken igen. Att få känna hur jag ligger till fysiskt eftersom jag vet tider och tempo från tidigare träningsperioder. Nu måste jag träna smart och förbättra mig eller som jag brukar tjata om att höja min lägsta nivå.

Nåväl, jag får spika ihop den där bänken jag funderat på länge att ha där på trädäcket för att kunna köra lite fler övningar med hantlarna.


Jag stack ut på en långprommis i skogen där jag bor. Där ute i skogen fanns det gott om snö bitvis. Gick lite tidigare på förmiddagen eftersom då har inte snön hunnit bli mjuk. Jag brakade ändå igenom skaren här och där, bitvis ända upp till midjan. Tyson hade dock inga problem utan såg mer förvånad ut då jag trampade igenom ordenligt.


Tommy och hans hund Enzo följde med på dagens prommis. Det är alltid kul med sällskap.


Hundarna har alltid lika kul med bus och ett evigt springade hit och dit. Vi undvek att gå på sjöarna idag. Ute på sjöarna är det gigantiska vattenpölar, men jag vet att isarna ännu är tjocka så det ska funka att gå där ute. Fast risken ökar för varje dag att isarna ska springa upp och är förädiska. Att ha isdobbar kan vara en bra idé om man vill ut på isarna.

Det som försvinner i snö kommer fram i tö! Liksom våren 🙂

Ikväll blir det träning av något slag! Får se om det blir roddmaskin. Men jag låter det vara osagt just nu.

Fridens! /Pierre

Advertisements

Kommentera