Bergsbestigning

“If you can Dream it! You can Do it!”

Mitt intresse för bergsbestigning väcktes våren 1979, året jag skulle fylla 14 år. Det var bokrea på Wessman & Petterssons bokhandel i Visby och jag införskaffade Reinhold Messners bok “Mount Everest”. Boken beskriver Reinhold Messners expedition från 1978 när han blev första människa som lyckades bestiga Mount Everest utan syrgas.

Då Gotlands högsta punkt, Lojsta Hed, endast når 82 meter över havet blev det av naturliga skäl inte mycket klättring på den tiden, men min fascination var inte mindre för det. Det var främst den alpina stilen som tilldrog sig mitt intresse. Det betyder att man själv måste bära med sig allt som krävs för bestigningen. Bärhjälp är helt normalt för att klara av en toppbestigning av högre berg där man behöver relativt lång tid för acklimatisering, som kräver mycket utrustning t ex mer än ett tält diverse rep, isskruvar, spadar, isyxor, stegjärn, mat och bränsle med mera. Använder man sig däremot av den alpina stilen är detta en lyx man inte unnar sig. Då måste allt vara minutisiöst planerat. Man har helt enkelt inga marginaler och man kan få plikta med livet för ett felaktigt beslut.

Jag funderade mycket på om det verkligen var så jobbigt som det såg ut när klättrarna gick så sakta uppför och varför de ibland vände när de kanske inte hade mer än trettio meter kvar till toppen. Sådana saker gjorde stort intryck på mig. Viljan att någon gång få chansen att prova själv var oerhört stark.

Sommaren 1980 inhandlade jag diverse klätterprylar i en friluftsbutik i Danmark. Väl hemma igen gav jag mig i kast med de branter Gotland trots allt kunde erbjuda. Det fanns en del branta klippor och stup där man kunde fira ner sig och svinga sig fram och tillbaka på bergväggarna. Till mitt stora förtret så var jag för dåligt utrustad för att kunna klättra upp för Gotlands slippriga stup. Antingen gick berget sönder eller så var det för halt. Det var mycket “Learning by doing” på den tiden.

1998 den 4:e November så skulle Göran Kropp komma till mitt jobb och föreläsa om sin expedition då han cyklade Sverige-Mount Everest tur och retur 1996. Han höll en mycket bra förläsning som var gripande och bitvis riktig rolig. Det väckte mina slumrande barndomsdrömmar till liv igen. Familjeproblem gjorde dock att drömmarna fick förbli drömmar ett tag till.

2003 åkte en kamrat till Kebnekaise och efter hans tur i fjällen var det filmvisning för vänner och bekanta. Efter filmvisningen började vi drömskt planera framtida bergsbestigningar. Jag bestämde mig där och då. Jag skall till Kebnekaise! Det må låta som ett odramatiskt beslut, men familjesituationen gjorde att det inte var en självklarhet att kunna göra något sådant. Vid den här tiden gick ena tvillingdottern på behandling för leukemi och man var väldigt uppbunden. Men jag hade bestämt mig! När hennes cancerbehandling avslutas skulle jag ta ledigt en långhelg, torsdag till söndag och fjällvandra. Jag sa till mig själv. “Nu är det på riktigt och jag ska till Kebnekaise 2004 om jag så måste fara helt själv. Man lever bara en gång och det är bara att sätta igång om man vill få något gjort.

Självklart så måste alla i familjen vara friska och godkänna mina äventyr. Jag har siktet inställt ånyo på Mount Everest, dock inte spikat datum ännu.

Advertisements

Kommentera