Dykning

Pierre_lumpen1Jag började med dykning vid fyra års ålder 1969. Dykplatsen på den tiden var begränsad till badkaret och på sommaren till badstranden. När jag var liten drömde jag om att kunna dyka som Cousteau efter att ha sett Jacques Cousteau på Tv:n. Jag fantiserade om hur det skulle vara att kunna simma under vattnet från Gotland till fastlandet.

Vid 12 års ålder gick jag med i Gotland Dykarklubb. Började med fridykning och tog flera olika fridykarbevis tills jag fick mitt första luftdykarcertifikat 1980, det var ett CMAS**. Växte upp mer eller mindre på Solbergabadet i Visby. Var aktiv i Gotlands båda dykar klubbar som hette Gotlands Dykarklubb och Bottenskraparna. I den sistnämnda spelade man UV-rugby.

Jag gjorde mig känd på Solbergabadet med ett paradnummer som det än idag talas om. Det har blivit en skröna som är sann. På Solbergabadets djupa del (ca:4,85m om jag inte missminner mig) på botten fanns det två kaklade betongluckor som jag lyckades öppna. Luckorna kan ha haft måtten 50cm x 40cm, djupet under luckan kan på sin höjd varit 35cm. Jag lyckade vika och slingra mig in under botten och helt platt med ryggen mot botten och med raka armar över huvudet och liksom dra mig fram med naglarna på bottens undersida med näsan emot undersidan av botten. Hur som haver gjorde jag detta paradnummer då och då. Tog mig ner i ena luckan och drog mig fram under botten med naglarna. Det var en sträcka på ca: 10m under botten till andra sidan av bassängen och slutligen upp i den andra luckan. Hade man pressat sig in fanns ingen återvändo, det måste gå. Jag kommer ihåg hur mycket hårbollar, plåster och annat slemmigt skit det låg där. Fick man ett taskigt andetag och ändå pressade sig in under botten så kunde man bli lite skraj och då kilades man fast, det blev då en smula stressfaktor i detta. Hur det hade gått om jag fått panik vill man inte tänka på…

Gjorde senare lumpen som mindykare på KA1 mest känt för Kustjägarskolan som låg på den lilla ön Rindö invid Vaxholm, tiden var 1984-85. Har sedan dess dykt på olika ställen i världen, men trivs bäst bland våra vrak i Östersjön.

Efter lumpen dök jag intensivt i ca:2års tid tillsammans med än nyfunnen dykarpolare som jag lärde känna genom det militära på KA3 i Fårösund. Vi forskade och letade efter förlista båtar och fartyg som var yngre än 100år. Var vraken yngre än 100 år gick det att söka bärgningsrätten och så fort vi fick klartecken från myndigheterna så gick det att bärga utan problem. Vi bärgade, rensade, sågade och torkade ek för tillverkning av möbler och diverse andra föremål. Jag var del i ett projekt med bolagsbildning vi slet som djur och inte en krona tjänade vi under den tiden. Det blev ohållbart då finansiärerna hoppade av och jag fick söka mig ett annat jobb. Det var en otroligt roligt och inte minst spännade och intressant tid. Vi dök mycket från morgon till kväll i stort sett varje dag så länge det varade.

Kuriosa:
I badkaret när jag var liten fanns alltid cyklop, snorkel och allehanda leksaker. Men det bästa jag visste var när mamma satt och tog tid när jag höll andan under vattnet. Började tänja på gränserna utan att vara direkt medveten om det. Var bra på att pressa tiderna under vattnet redan vid fem års ålder. Har hållit andan i över fyra minuter på 5 meters djup. Fick kramp och svårt att börja andas igen vid ett av dessa tillfällen.

Jag har hållit andan många gånger över 3 minuter och mitt rekordet i statisk simning under vattnet är 100m. Jag har även ett stark minne från ett vattenfyspass då jag tjänstgjorde som dykare i lumpen. Vi fick order att simma så långt vi kan under vattnet utan att svimma då simmade jag längst av oss alla mindyk kandidater. Iförd endast badbyxor simmade jag 68m och fick höra “B R A” från kapten Maasing med en viss beundran i rösten. Det var ända gången jag hörde detta spontant. Dock måste jag påpeka att innan denna order gavs till oss så hade vi haft diverse fysiska övningar hela dagen så som åla medel hasning (låångt), språngmarsh, idioten på skjutvallarna, 50 varv runt kasernen iförda stridsele och mycket mer. Vattenfyspasset fick ses som avrundning på kvällen, 68 meter under vattnet var en ordentlig prestation.

Fick pris som bästa kamrat i lumpen 1985 då jag tjänstgjorde som Mindykare på KA1 i Vaxholm.

Har även deltagit i sökning efter Palmevapnet 1997 i Carlbergskanalen lett av Anton Smith, Donald Forsberg och Tommy Lindström etc.

Jobbat extra som dykare vid anläggningsarbeten och diverse botten och fartygsbesiktningar och inte minst vid undervattenssprängnigar.


Mina certifikat idag består av CMAS***, PADI divemaster och A-cert (arbetsdykning). Numera dyker jag mindre och forskar mera på jakt efter outforskade vrak i Stockholms skärgård och runt Gotlandskusten. Innehar även kustskeppar examen och VHF m.m.


Här kan ni se en film som jag räddat från ett VHS band (inte världens bästa kvalitet). Filmen visar sekvenser ur alla faser vi gjorde då. Faserna är bärgning av laglig svartek, bearbetning, torkning och tillverkning. Filmen är från 1986.


Bord byggt av svart-ek.


Här är info om vart svarteken kommer ifrån.

Advertisements

0 Replies to “Dykning”

  1. Kan tänka mig att du fått pris för bästa kamrat. Men att du varit så galen och simmat dig till en skröna hade jag svårare att tro. Du är grym. // Charlotte kurskamrat PAA

  2. Tjena pjerra! Intressant läsning! Roligast var att läsa om luckorna på solbergabadet för jag och en polare gjorde precis likadant 😀 utrustade med snorkel och cyklop och simfötter trodde vi att vi skulle hitta smycken och andra värdefulla föremål men vi hittade inte någonting av värde,däremot gamla äckliga plåster och hårbollar och klegg längs hela botten,duktigt besvikna..vi var dock 2 st där den ena höll i luckan och den andra sökte efter fynd på botten, vill minnas att dom var ganska tunga… Tyvärr blev vi tillslut upptäckta av badvakten “Rune” en kväll när vi var sist kvar och vattnet stilla och därför ganska lätt att se vad som föregicks på botten… Vi fick jordens utskällning och hotades med avstängning om han såg det fler ggr..
    Vi fick ligga lågt med bottenskrapningen efter det och övergick till att försöka se om vi kunde se på nakna brudar genom att kolla med cyklop genom dom runda fönstren som fanns någon meter under ytan men insåg ganska snabbt att det inte var i tjejernas omklädningsrum el dusch utan i någon typ av korridor el inspektionsrum med fullt av rör från bassängen, vi blev väldigt besvikna…Efter att vi hade varit där flera gånger i veckan blev vi tillslut riktigt bra kompisar med Rune som egentligen var väldigt snäll bara man inte hittade på allt för dumma saker.. Undrar om han lever idag? Troligtvis inte för jag tyckte redan på den tiden att han var ganska gammal..
    Men roligt som sagt att läsa detta för jag kände igen mig i det som du beskrev om luckorna 😀 och kul eftersom du är 10år äldre än mig men ändå hade gjort likadant! Ha det gott pjerra! Hälsningar Joachim Kimmen Hellqvist

Kommentera