Tja, varför inte…

Hade besök av min syster, hennes fd och deras barn igår. Det blev god mat och god dryck! Det var riktigt kul och det blev lite för mycket av det goda. Vaknade tidigt i morse och kände mig sliten en smula bakis kanske.

Bara att masa sig upp! För vid sängkanten stog vargen och ville ut. Klädde mig och drack eller rättare sagt hinkade vatten. Fasiken vad torr i käften jag var. Kan det ha varit på grund av wiskeyn som vi rundade av kvällen med. Nåja det är väl inte varje dag som det blir ädla drycker.

Väl ute var det kallt, friskt och en underbar höstdag grydde. Tyson och jag gick varvet ner till hundängen vid kennelklubben och hem igen. Tyson utvecklas enormt varje dag tycker jag och att möta andra hundar går exemplariskt. När det dyker upp gigantiska hundar som vill tjingsa på Tyson kastar han sig på rygg och särar på benen. När hundarna tjingsat och luktat på varandra så brukar det bli lite lek och Tyson tuffar till sig.

Ja, det har varit en grymt skön söndag som fick mig ut på flera rundor med Tyson. Lagom ansträngning så här dagen efter… Det suger lite i ångestnerven att man vill träna men att prestera dagen efter är bara att glömma. Ser i alla fall fram emot en intressant vecka med både träning och spännade möten. Veckans höjdpunkt blir att hålla föredrag om mitt Everestäventyr inne på Addnature på onsdagkväll.

Ska stålsätta mig och göra mitt yttersta för att leverera. Träning ger färdighet.

Idag delar jag med mig av ett YouTube klipp som jag såg på min kompis Anders Stävhags Facebookslogg. Det är via ferrata i Spanien.

Här kommer några bilder också:

Uppe i bilden skymtar radhusen i Krusboda där jag bor granne med Tyresta Nationalpark.


Folk i rörelse! Krusboda, Tyresö.


“Vargen” familjens Yorkshire terrier Tyson i lektagen med husse.


Höstens fina färger!


Nöjd med bilderna på canvas, kul material canvas. Snyggt!

Måste ringa mamma i morgon har inte pratat på länge! Tiden rasslar och dagarna går blir till veckor och snart år!!

Fridens! /Pierre

Advertisements

min kompis Fadde

Som jag tränar o sliter! Idag var det träningsfri dag förvisso. Såg i klicktidningen att Fadde hade permis från kåken. Känner Fadde från tiden då han var Fadde och inte kändisen Fadde. Utan bara var pappa till min dotters kompis Vanessa. Efter att Fadde deltagit i en dokumentär i SVT då han jobbade som vakt på Spybar nere på Stureplan och köpte ett sommarhus i småland har det hänt mycket. Fadde är hur snäll som helst men när jag såg bilderna i klick insåg jag att något hänt. Schizetvättbräda som heter duga! Imponerande! Är det gymmet 8-10timmar om dagen på kåken? Fan man nästan längtar dit… När han bloggade från olika tvättstugor i Sverige var tvättbrädan på vift, ha ha. Ja, det var kul att se han i klick denna gång! Att han mår bra och så vidare. Men hur intressant är han? Klart impad över hur intressant tidningarna tycker att det är. Han hade mer utrymme i klick än Tom Cruise. Bara att gratulera. Nu är frågan bara vart har Linda Rosing tagit vägen? he he… Förlåt mig Fadde om du inte gillar detta. Men det är snällt skrivet, jag gillar dig det vet du. Lite avis kanske 😉
På tvättbrädan i alla fall! Den é ju grym! Själv kör jag med nordsjömuskel 🙂

Nog med detta. Mår toppen och har varit ute i förmiddags med en mycket god kompis på hundpromenad. Han är husse till Wilma en Labrador som är 8 människoår och har nått en ansenlig hundålder för att vara hund. Tyson var som vanligt livrädd till en början. Efter att hundarna tjingsat på varandra blev det lek till tusen. Wilma är en mycket god förebild för Tyson vilket är bra.



Wilma & Tyson idag…

För övrigt putsar jag på föreläsningen inför nästa vecka och har varit på kontoret en stund och jobbat. Annars har det varit en soft dag med mycket hundbus och funderingar på framtida äventyr. Det är hårt att vara fritidskonsult!

Har även fått en del mycket spännade mail idag som kanske kan knyta ihop säcken. Med andra ord är det bara att luta sig tillbaka inför nästa träningspass.

Tjo på er!

Motivation är en produkt

Satte pannlampan i pannan och stack ut i höstrusket på ett träningspass! När jag sprang omkring i skogen ikväll slog det mig hur gott det luktar. Löven prasslar och härliga ljud hörs från trädens grenar och lövverk. Luften är frisk och tjock! Det är luft som är få förunnat! Det är luft som vi tar för givet!

Luften är ren och klar och underbar att andas. Jag tänker på känslan dessa 33 gruvarbetare måste känna när dom bryter jordskorpans yta och möts av himelen och denna underbara luft. Som vi tar för givet!

Jag tänker tillbaka till Mount Everest och minns ingen lukt förutom bajslukten från dassen i BC. Luften var luktfri, tunn och torr för övrigt. Det gällde att försöka skydda sig från den kalla torra luften med hjälp av airtrimmer ett slags filter som håller kvar lite fukt och funkar som förvärmare av andningsluften. En del kör med skarf inte lika bra men skyddar mot damm i alla fall. Att dra i sig kall torr luft under ansträngning gör att man får sår i luftstrupen som sedan kan leda till inflammation. Hosta får alla mer eller mindre. Khumbu koff! Kallas det av en del och en del hostar så mycket att revbenen går av. Kommer ihåg när man låg där i sitt tält i något camp. Jag tyckte att jag klarat mig mycket bra och hade bara lite hosta tyckte jag själv. När man låg där i tältet och om vädret var fint så hörde man hur alla hostade i andra tält och det kunde liksom smitta av sig. Började man hosta så kulminerade det med att man tokhostade som en galning. Det måste låtit som en hel host kör! Kanske skulle man tagit inisiativ till att hosta gubbe noak uppe i North Col, he he. Jag hade en deal med frugan att ringa hem då och då på vissa tider. Ibland kände man inte för att ringa på grund av hostan. Jag har fyra barn som vill prata… Jag stålsatte mig alltid för att låta normal och att inte hosta. Det sket sig varje gång! Klarade några minuter utan att hosta men sedan tog hostan över samtalet och jag hostade, hostade och hostade och nekade till att jag hostade. Nä, det är ingen fara! Ok lite hosta men ingen fara det finns dom som har det värre här. Jag är prima, puss och kram! Nu när jag varit hemma några månader och byggt upp min nordsjömuskel ånyå och vardagen är som den alltid varit får jag höra att våra samtal var mycket jobbiga för mina barn. Ja ja det var det om luften som slutade med hosta, host host! Man tänker mycket när man tränar! Man kanske tänker mindre om tränar på max? Idag tränade jag för njutningens skull och tänkte som bara den.

Det blev 6 kilometer löpning och lite joddlande med mina 18.5 kilos hantlar. Känner mig alltid så nöjd när jag varit ute och det är mycket med den underbara luften som vi tar för givet!

För övrigt fyllde min älsta dotter 18 år idag och det firade vi ikväll med god mat och fika o tårta. Träningen brännde förhoppningsvis den lilla tårtbiten jag åt för potatisgratängen har jag fortfarande eftersmak av. Men den var god så det gör inget.

I förmiddags var Tyson och jag ute och körde ett pass på Alby friluftsgård. Det blev en vända i slalombacken lungt och fint. Tyson älskar att jaga löven som blåste omkring. Han ger allt när vi är ute och leker sedan sover han som en stock. Jag kör också med korta powernaps numera när jag kämpar med Tyson.

Nu kör vi några bilder. Innan mina ögon går helt i kors.

Tyson impar på grannjycken!


Ringen på klockan är ställd på starttid för kvällens pass!


Joddlar med mina dumbells!

Klicka gärna på min insamling Barn ska inte dö i cancer! i högerspalten och messa en tia!

Motivation är produkten av diciplin! Bara så ni vet att vi alla är herre över våra egna liv! Kör så det ryker! Vänta inte på motivation eller bättre väder! Vill du få något gjort? Då är det bara att sätta igång och få det gjort!

Fridens! /Pierre

Toppattack i natt!

I morse var jag på bettet tidigt! Höll ett föredrag om min dröm om Everest med mycket bilder och en bra berättelse för femmorna på Krusbodaskolan här i Tyresö.

Det var en gnutta stressigt då jag ville hämta några accessoarer på mitt kontor. Föredraget började klockan 08:10 och höll på i dryga 90 minuter. Ungarna gillade verkligen stenen jag hade fått av Hiroshi Ogasawaras sherpa Pemba. Pemba gav mig en liten sten han hade plockat på toppen av Mount Everest. Kunde inte låta bli att åka och hämta stenen på kontoret och boken som jag köpte på Wessman & Pettersson 1979. Boken som fick mig att drömma om Mount Everest var inledningen på föredraget.

Feedbacken var kanon! Vilket jag sörplade i mig glatt. Feedbacken var direkt, ärlig och spontan. Så som barn är och stenen gillade dom skarpt! Vilken tur att jag “råkade” ha den i byxfickan…

Nu till något annat! Såg att min vän Ngawang Sherpa (Rolwaling Excursion) uppdaterat statusen på Facebook. Att mina kompisar Fredrik Sträng, Chhiring Dorje Sherpa, Chris Klinke, Tashi Sherpa plus en fransman gör en toppattack på Cho Oyu med start i natt! Lycka till och som Fredrik säger “kör så det ryker!” Läs mer här: Rolwaling Excursion

Nu ska jag köra så det ryker på motionshojen! Alltid något…

Fridens!

Minnen från North Col

Vaknade tidigt i morse och var svimmtrött! Väckte och ungarna var lika trötta som jag eller ännu tröttare. Det tog 40 minuter att få ungarna ur sängarna. När dom väl kommit iväg till skolan och Tyson luftats på baksidan av radhuset och kaninen Pontus fått sin dagliga ranson med mat och hö gick vi in i vardagsrummet. Tyson och jag lade oss på soffan för en tidig powernap.

Fikade och surfade till en av morgonsofforna på TV:n. Fick ett mail från min klättervän Peter Adolfson från Everestexpeditionen som vi var på tillsammans i försommras. Vi har bra kontakt och utbyter tankar om ditt och datt ganska ofta och har träffats ett antal gånger efter expeditionen. Peter var hemma hos mig sist och hjälpte mig att hänga tapeter i vardagsrummet. När man varit på en Everestexpedition knyts en slags vänskap som antagligen varar livet ut. Man lever tajt inpå varandra under extrema förhållanden under en längre tid som förbrödrar. Även personer man möter under resans olika faser knyter man speciella band till.

Som sagt så satt jag och surfade och kikade runt på Youtube med olika sökord. Sökorden kunde vara namn eller annat som idag hade med årets Everestexpeditioner att göra. Hittade ett klipp från den 26:e April då den första olyckan med dödlig utgång inträffade i North Col. Jag minns det mycket väl för jag var där, på Everest alltså en bit i från och såg inte olyckan. Men det snackades om det inträffade och vi hade träffat dom inblandade tidigare och det kändes så overkligt att någon dött! Vi pratade med dom överlevande i ABC när dom kom ner från North Col. Deras expedition hade mycket otur med sjukdom och andra åkommor. Jag känner fortfarande för den omkomne mannen som fortfarande har sin sista vila i en isspricka i North Col. Han hade barn likson jag att komma hem till.

Hade olyckan inträffat lite senare hade det slutat i en katastrof. Då hade många fler människor varit precis under raset och sannolikt många fler dött denna dag i April. North Col rörde på sig andra gången vi klättrade upp till North Col. Strax innan sista kruxet brakade det till och man kände hur hela North Col, glaciären rörde på sig. Man hade ingen kontroll utan stannade till på den mycket branta vägg jag hade hamnat på just när det brakade. Min sherpa “Phurba” knuffade mig i ryggen och skrek “run” “run”!! Jag fattade vad han menade att nu var det skarpt läge! Rasar isen ovanför oss då dör vi och det är en bra bit upp och framåt innan vi är trygga. Jag gjorde mitt bästa att öka farten! Men lyckade bara ta fem steg istället för tre! Sedan lutade jag mig mot isväggen som jag höll på att klättra uppför flåsandes eftersom jag var på ungefär 7000 meters höjd blir det rejält flåsande. Gjorde några attacker till framåt! Fy fan vad jobbigt och ingen som är bakom mig kan komma förbi! Då vi sitter i samma rep. Jag kämpar på som en galning och till slut kommer vi upp över krönet och ytterligare en stund senare anländer vi till North Col och berättar för våra andra kompisar som kommit upp lite tidigare om vad som hänt oss. Dom hade uppleft samma sak fast då var dom precis under kanten på North Col vilket var en ganska bra bit från oss. Det var ett rejält brak som måste tyda på att något stort är på G i glaciären. Kommer den att rasa i morgon eller om femtio år, ingen vet! Dagen efter rullade det på med folk på väg upp och folk på väg ner. När jag klättrade ner ville jag få det gjort så snabbt som möjligt. Exponera sig så kort tid som möjligt under isväggen. Den är vacker att se på, men att se olycksplatsen där rasmassorna ligger påminner om den dödliga kraften när det släpper och att det kan hända igen. Det finns ett ordspråk som går ungefär så här: go slowly slowly that´s the fastest way on the mountain! Det finns inget bra i det egentligen. Det gäller att ha ett bra tempo! Så pass att man kan köra på i evigheter utan att krokna. Det bottnar i att ha skitbra kondis, grym maxpuls och grym vilopuls! Att kunna klättra snabbt och säkert under vissa sträckor minmerar risken att råka illa ut. Man får då även marginal så man har power att öka om det behövs. Tiden är knapp! Everest är ingen söndagsutflykt som en del tror. Det är snabba och extrema väderomslag. Vinden är klättrarens värsta fiende och det blåser mer eller mindre under hela våran expedition. Fast det är klart, jag hört om dessa gånger då det varit en solskenspromenad i drömväder under vissa expeditioner. Det är bra att uppleva dåligt väder det berikar och ger självförtroende. Den erfarenheten är guld värd. Blir det nya berg drömmer jag om fint väder och att få göra en walk in the park! Haha…

Oj, vad jag svävade ut i tankerymden men det får gå för den här gången.

Jag han också köra grannkillen på uppkörning för lätt motorcykel. Vi lastade upp hojen på mitt mc ställ som vi monterade på bilens dragkula. Tursamt att jag sparat stället från mina glansdagar i Endurospåret. Vi kom fram till Tullinge gamla F18 där han skulle påbörja uppkörningen. När vi lyft ner hojen från stället fick grabben ta Tyson under armen i full MC mundering och jag fick äran att gasa hans nya Honda streethoj på 125cc från parkeringen ner till uppköringsförättaren. Nicke som grabben heter hoppade upp på hojen och gjorde sig redo för uppkörningen och Tyson och jag tog en promenad och hittade en agilityplats för hundar. Tyson testade gungbrädan och diverse andra roliga utmaningar. Gungbrädan gav Tyson ett slags guldfiskuttryck, men han såg glad ut!

Nicke blev klar ganska fort då han inte bromsat tillräckligt hårt vid något slags bromsprov. Vi svor lite och packade ihop grejorna och lastade på hojen och åkte hemåt. Nicke var ovanligt glad för att ha bommat lappen och tog det med ro.

Väl hemma var det full fart igen. Nu gäller det att förbereda sig för morgondagens bildvisning för femmorna på Krusbodaskolan. Pillade lite på datorn och tog en lov till Ica för att handla mat. Sedan gick jag emellan med ett träningspass. Anders hakade på och vi gasade runt sjöarna här i Tyresö. Närmare bestämt Flatensjön och Albysjön. Det var en grymt fin afton att avnjuta i skogen precis intill sjökanten. Det blev 11 kilometer sant nöje och det värsta eller bästa var ju att det gick så jäkla lätt att vi sprang en hel del. Nu är jag på G och det känns “TOPPEN!”

Tjo på er!

Wanker…

Måndag och redan 11 Oktober. Vädret har verkligen varit fint. Tyson och jag tog en sväng ner till Alby friluftsgård och njöt av det fina höstvädret. Det var spännade både för Tyson och mig. Jag som ny hundägare och husse, för Tysons del var det spännade med dessa stora ytor att kuta på och alla dofter. Vi mötte även Slipskungen med sin valp “Rex” av rasen dvärg pincher. Jäklar vilket röj det blev en kort stund innan slipskungen fick brådis iväg till kontoret.

Tyson och jag gjorde några kilometrar och även slalombacken. Dock måste jag erkänna att Tyson är en liten valp som ville sitta i famnen en del av promenaden. Efter rundan blev det lunch och en powernap.

Eftermiddagen hade jag en del ärenden att ta tag i. Först blev det en tur in till Söder där jag hämtade några bilder på canvas. Sedan blev det kontoret och en del bildredigering och kodning.

Kvällen har varit soft med en del planerande och förberedelser i power point för mina bildvisningar om mitt äventyr på mount everest. På onsdag ska jag till skolan och hålla en bildvisning för femmorna. Det ska bli kul.

Var nyss inne på Facebook och kollade läget. Där såg jag att Addnature lagt upp info och inbjudan till min föreläsning/bildvisning som jag ska hålla i en av deras butiker nästa onsdag den 20:e. Såg även att dom ska sända detta live via Facebook… Det pirrade i hela kroppen när jag läste och inser att det är på riktigt. Jag får stålsätta mig inför denna prövning. Såg också att en “britt” som som klickat “gilla” och samtidigt kallar mig för “wank”, huva! Wank är ett riktigt fult ord men antar att det var välment på något sätt. Han såg snäll ut så jag hoppas att han kommer och tjingsar på Addnature…

Ja, nu är det bara att ta tjuren vid hornen och köra så det ryker!

Fridens! /Pierre

Nu kör vi igång igen!

Hej! Tackar för uppmuntrande mail! och tackar för att det finns läsare som vill läsa min lilla blogg. Så nu kör vi på igen…

Vad har hänt? Jo, det har hänt hur mycket som helst och dagarna bara försvinner. Har jobbat och hjälpt till med ett lösvirkes husbygge under en tid. Det har varit stimulerande och lärorikt. Skaffat hundvalp och slitit med att vara en bra husse, he he. Jobbar på mitt entreprenörsskap. Har även dragits med ett brutet eller typ en fetspricka i vänster lillfinger som då varit i vägen hela tiden. Allt man gör så slår man i lillfingret. Molande värk dygnet om, men äntligen verkar fingret funka okay men inte helt bra.

Nåväl det är sådant man får ta. Jag har jobbat som en galning med att få till en bra presentation om min Everestexpedition och vägen till Mount Everest har varit allt annat än enkel. Om hur jag drivit mitt livs äventyrsprojekt från 2004 till 2010. Drömmen om Everest! Hur min dröm förverkligas och hur det går för mig och mina två klätterkompisar. Det är en mycket bra och stark story. Det är även ny mark att beträda för mig som förläsare. Föreläsningsdopet höll jag den 16/9 ute på Kastellet utanför Vaxholm för VAG Södertälje. Höll låda i 90 minuter och feedbacken var bra vilket gladde mig och gav mersmak.

Nu har jag putsat på presentationen och nu den 13/10 ska jag ha bildvisning för femmorna på Krusbodaskolan. Det blir lite annorlunda men det ska bli kul. Extra kul med barn och deras spontanitet.

Den 15, 16 och 17 Nov är det bokade föreläsningar till mina sponsorer som möjliggjorde mitt livs äventyr. Det kommer att bli fler datum som ännu inte satta. Jo, den 20:e oktober ska jag vara på Addnature och köra en förläsning/bildvisning. Det ska bli riktigt kul.

Ska i veckan som kommer försöka att komma igång med träningen igen. Smygstarta och se till att få upp ångan under oktober. Kikar och klurar på något nytt litet äventyr.

Helgen rasslade bara till med trevligt besök från Dalarna. God mat och god dryck i glada vänners lag. Bildvisning och promenad runt sjön här i skogen. Hösten är underbar med alla färger och den friska luften.

Några bilder:
Tyson igår nere på Alby friluftsgård.
Tyson igår nere vid Alby friluftsgård.

Träning i slalombacken.
Träning i slalombacken nere på Alby friluftsgård! Sugen?

Crayfish
Kräftor i vattendraget vid Nyfors idag. Det finns hur mycket kräftor som helst, typ!

Simma lungt! /Pierre